Dansbattlet handlade inte bara om dans

När lindy hoppare mötte street-dansare på kulturhuset idag var det jävligt mycket drag. Tyvärr kom också en ond aning krypandes efter en stund. Aningen om att lindy hop vs street i det här fallet liknade vit vs svart, svenne vs invandrare, innerstan vs förort, ung vs vuxen, rik vs fattig. Självklart är lindy hop en svart dans från början, vilket förstärkte den onda aningen. Jag ville nästan heja på streetlaget även om jag tyckte de var sämre, ojämnare. Lindy hop lever hos den vita medelklassen, och samtidigt har den fått förhöjd status, det är lite finare, lite coolare, lite mer alternativt, åtminstonde nu när det är trendigt...

Själv älskar jag lindy hop och har dansat litegrann. Inte många jag träffade hade överhuvudtaget en uppfattning om den svarta kultur som är dansens rot. Vissa sorters ytliga människor orkar jag fan inte med åsynen av. Det är knappast harlem hot shots (de som tävlade idag) fel att det är såhär! Jag vågar inte alls säga vems fel det är. Dansen ere hursomhelst inge fel på.

Men det är så jävla absurt, när sacke från harlem hot shots säger att han är glad att de är där och representerar rötterna till streetgängets stilar. Han har såklart rätt...
...Men jag blev glad när han sa att de dansade nu som en hyllning till deras gamla vän Frankie Manning, lindy hopens verkliga legend, som gick bort häromåret.